Lågenergilaser (LLLT): effekt, dos och forskning

lågenergilaserterapi

Lågenergilaser (LLLT) är en behandling där rött eller nära infrarött ljus, ungefär 600-1100 nm, riktas mot vävnaden för att påverka cellernas ämnesomsättning utan att värma eller skada. I dag kallas metoden oftast fotobiomodulering (PBM). Bäst stöd finns för att förebygga munslemhinneinflammation (oral mukosit) vid cancerbehandling, där internationella riktlinjer rekommenderar metoden. För långvarig nacksmärta och knäartros visar systematiska översikter en måttlig smärtlindring när rätt dos används. För många andra användningar som marknadsförs är beläggen svaga eller saknas.

Vad är lågenergilaser och fotobiomodulering?

Vid lågenergilaser är effekten så låg att vävnaden inte värms upp märkbart. Påverkan är fotokemisk och inte termisk. Det skiljer metoden från kirurgisk laser och estetisk laser som bränner, förångar eller koagulerar vävnad. På svenska används också namnen lågeffektlaser, lågnivålaser, laserterapi och mjuklaser.

Namnet fotobiomodulering föreslogs vid ett nomenklaturmöte i september 2014, under en gemensam konferens för de nordamerikanska och internationella laserterapiförbunden NAALT och WALT. Juanita Anders, Raymond Lanzafame och Praveen Arany publicerade definitionen 2015: ljusbehandling med laser, lysdioder eller bredbandigt ljus i synligt och infrarött område, som en icke-termisk process där kroppens egna ljuskänsliga molekyler tar upp ljuset. Termen Photobiomodulation Therapy finns sedan 2016 i den medicinska ämnesordlistan MeSH, under Laser Therapy, Low-Level.

Bytet hade två skäl. Ordet low-level ansågs subjektivt. Forskningen har också visat att lysdioder (LED) med motsvarande våglängd och dos ger jämförbar effekt. Ljuset behöver inte vara laserljus för att verka.

Hur fungerar lågenergilaser i cellerna?

Den ledande förklaringen är att ljuset tas upp av enzymet cytokrom c-oxidas i mitokondriernas andningskedja. Enzymet hämmas normalt delvis av kväveoxid (NO). Rött och infrarött ljus tros lossa kväveoxiden, så att andningskedjan går snabbare och cellen bildar mer energi i form av ATP. Den frigjorda kväveoxiden kan i sin tur vidga blodkärlen lokalt.

Biofysikern Tiina Karu identifierade cytokrom c-oxidas som den viktigaste ljusmottagaren. I ett experiment från 2004 såg hennes grupp tydliga toppar i cellernas svar vid cirka 620, 680, 760 och 820 nm, vilket stämmer med enzymets absorption. Effekterna nedströms omfattar signaler som påverkar celldelning, inflammation och läkning.

Våglängden avgör hur djupt ljuset når: ljus på cirka 650-1200 nm tränger längst in i vävnaden, eftersom blodets hemoglobin tar upp mer av kortare våglängder och vatten tar upp mer av längre. Infrarött ljus på 800-900 nm används därför för leder och senor, medan rött ljus kring 630-660 nm används mot munslemhinnan vid cancerbehandling.

Behandling med lågenergilaser

Vilken dos och våglängd används vid lågenergilaser?

Dosen är den viktigaste parametern och den som oftast blir fel. Effekten följer en så kallad bifasisk dosrespons: för lite ljus ger ingen effekt, lagom dos ger effekt och för mycket ljus kan ge sämre resultat än en lägre dos. Michael Hamblins grupp vid Massachusetts General Hospital beskrev sambandet 2009 och kopplade det till Arndt-Schulz-regeln om att svaga stimuli aktiverar och starka hämmar.

Användning	Våglängd	Dos	Källa
Knäartros	785-860 nm	4-8 J per punkt	WALT, citerad i Stausholm 2019
Knäartros	904 nm	1-3 J per punkt	WALT, citerad i Stausholm 2019
Oral mukosit vid strålning mot huvud och hals	632,8 nm	3,0 J/cm², 5 dagar i veckan	MASCC/ISOO 2019
Oral mukosit vid stamcellstransplantation	632,8 nm	1,0 J/cm², dagligen	MASCC/ISOO 2019
Nacksmärta i studierna SBU granskade	632-1064 nm	5-500 mW (klass 3B)	SBU 2014

Riktlinjen från MASCC/ISOO betonar att protokollen ska följas exakt, eftersom effekten bara visats med just de parametrarna. Dosen anges antingen som energi per punkt i joule eller som energitäthet i joule per kvadratcentimeter. De två måtten går inte att jämföra rakt av.

Vad hjälper lågenergilaser mot enligt forskningen?

Stödet skiljer sig mycket mellan olika tillstånd. Tabellen nedan sammanfattar de systematiska översikter och riktlinjer vi har gått igenom. Starkt stöd betyder att en internationell riktlinje rekommenderar behandlingen, måttligt stöd att flera översikter visar effekt med vissa förbehåll. Svagt stöd betyder att placebokontrollerade studier inte har visat någon säker effekt.

Tillstånd	Stöd	Vad forskningen visar
Förebyggande mot oral mukosit	starkt	Rekommenderas av MASCC/ISOO vid stamcellstransplantation och strålning mot huvud och hals.
Långvarig nacksmärta	måttligt	Smärtlindring i 2-6 månader enligt SBU, med begränsat underlag.
Knäartros	måttligt	Smärtan minskade 18,7 mm på en 100-gradig skala med rekommenderad dos (Stausholm 2019).
Senproblem (tendinopati)	måttligt	Kan ha effekt när rekommenderade doser används (Tumilty 2010).
Lymfödem efter bröstcancer	oklart	Översikterna spretar om effekt på armvolym och smärta.
Hårväxt vid ärftligt håravfall	oklart	Lovande, men många studier är små och sponsrade av tillverkare.
Käkledsbesvär	svagt	Ingen säker smärtlindring jämfört med placebo.
Ländryggssmärta	otillräckligt	För lite data för säkra slutsatser enligt Cochrane 2008.
Tinnitus	svagt	Ingen säker effekt jämfört med placebo i metaanalys från 2020.

Oral mukosit vid cancerbehandling

Det starkaste stödet gäller munslemhinneinflammation, som drabbar många som strålbehandlas mot huvud och hals eller får högdos cytostatika inför stamcellstransplantation. Den internationella riktlinjen från MASCC och ISOO, publicerad 2019 och sammanfattad i tidskriften Cancer 2020, rekommenderar fotobiomodulering för att förebygga mukosit. Evidensnivån är I vid stamcellstransplantation och vid kombinerad strål- och cytostatikabehandling mot huvud och hals. Vid enbart strålning är evidensnivån II. Riktlinjen från MASCC/ISOO fann inte stöd för att behandla redan uppkommen mukosit och ansåg underlaget för barn för litet.

Nacksmärta

Roberta Chow och medförfattare publicerade 2009 en metaanalys i The Lancet med 16 randomiserade studier och 820 patienter. Vid långvarig nacksmärta minskade smärtan med cirka 20 mm på en skala från 0 till 100 direkt efter behandlingen och med 22 mm vid uppföljning upp till 22 veckor senare. Biverkningarna var milda och lika vanliga som med placebo.

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, bedömde 2014 att lågeffektlaser kan ge smärtlindring i 2-6 månader efter avslutad behandling vid långvarig nacksmärta. SBU:s utvärdering av laser vid nacksmärta beskriver underlaget som begränsat och för akut nacksmärta som otillräckligt. Våglängder på 904 nm och längre gav större effekt, cirka 27 mm, än kortare våglängder, cirka 13 mm.

Knäartros och senor

Martin Stausholm och medförfattare gick 2019 igenom 22 placebokontrollerade studier med 1 063 deltagare med knäartros. Med doser enligt WALT:s rekommendation minskade smärtan med 18,7 mm. Effekten var störst två till fyra veckor efter behandlingen. Studier med för låg eller för hög dos visade små effekter som inte höll i sig. För senproblem fann Tumilty och medförfattare 2010 att behandlingen kan ha effekt när rekommenderade doser används.

Varför är forskningen om lågenergilaser så motstridig?

Hundratals studier har gett både positiva och negativa resultat. Michael Hamblin, som länge forskat om fotobiomodulering vid Harvard Medical School, förklarar mycket av spridningen med att studierna använt olika ljuskällor, våglängder och doser. En studie med fel dos testar en annan behandling än den som fungerar.

Andra problem är små studier, svårigheter att blinda behandlaren och att tillverkare finansierat en del av forskningen. Metaanalysen om knäartros visade mönstret tydligt: doser utanför rekommendationerna gav svaga och kortvariga effekter, medan rätt dos gav en kliniskt märkbar smärtlindring. Jan Tunér, en av de svenska pionjärerna, skrev 2014 att mycket få av de över 100 beskrivna användningarna i tandvården har tillräckligt stöd för att räknas som evidensbaserade.

Är lågenergilaser säkert?

I de kontrollerade studierna har biverkningarna varit få och milda. Den största risken gäller ögonen. Många instrument för lågenergilaser hör till laserklass 3B (5-500 mW). Strålsäkerhetsmyndigheten anger att en sådan stråle kan skada ögat om den träffar direkt eller via en spegling. Både den som behandlas och den som behandlar ska bära skyddsglasögon anpassade till laserns våglängd.

Lågenergilaser ska inte riktas mot ögonen. Enligt 5 § i Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter SSMFS 2014:4 får ögonen och området inom två centimeter från ögonöppningen bara bestrålas med laser i klass 3B eller 4 under ansvar av legitimerad läkare. Riktlinjen om oral mukosit tar upp en teoretisk risk att ljuset stimulerar tumörceller, men uppföljningar har inte visat ökad risk för återfall.

Vilka regler gäller för lågenergilaser i Sverige 2026?

Användningen av laser regleras av Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd SSMFS 2014:4, som trädde i kraft den 1 november 2014. Enligt 6 § får medicinsk eller odontologisk behandling med laser i klass 4 bara utföras under ansvar av legitimerad läkare eller tandläkare. Paragrafen nämner inte klass 3B, där de flesta instrument för lågenergilaser hör hemma.

Den som använder en laser ska enligt föreskrifterna känna utrustningen väl och se till att ingen annan bestrålas. Sedan den 4 maj 2026 måste också verksamheter som gör estetiska behandlingar med strålning anmäla sig till Strålsäkerhetsmyndigheten. Instrumentet ska vara avsett för behandlingen. En CE-märkning visar att kravet uppfylls.

Hur går en behandling med lågenergilaser till?

Behandlaren håller sonden mot huden eller strax ovanför den och ger en bestämd dos i varje behandlingspunkt. En punkt tar ofta från några sekunder till någon minut, beroende på effekt och dos. Ljuset känns oftast inte alls eller som en svag värme. SBU räknade i sin utvärdering av nacksmärta med en serie på tio behandlingar.

Innan du börjar en serie är det rimligt att fråga vilken våglängd och dos som används, vilket tillstånd studierna gällt och hur många behandlingar som planeras. Svaren visar om behandlaren följer protokoll med vetenskapligt stöd eller arbetar efter egna inställningar.

Fungerar lågenergilaser för hemmabruk?

Laserbehandling mot håravfall i hårbotten

Hemmaapparater säljs framför allt mot håravfall, smärta och hudproblem. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA gav i januari 2007 klartecken genom förfarandet 510(k) till HairMax LaserComb för att främja hårväxt hos män med ärftligt håravfall. Ett sådant klartecken innebär att apparaten anses likvärdig med redan godkända produkter, inte att effekten är bevisad i stora oberoende studier. Översikter om håravfall beskriver resultaten som lovande men grundade på små och ofta sponsrade studier.

Apparater med svag effekt ger lägre risk men också lägre dos. Jämför apparatens angivna våglängd och effekt med dosen i studierna innan du köper. Rikta aldrig ljuset mot ögonen.

Hur började lågenergilaser användas?

Den första fungerande lasern byggdes av Theodore Maiman vid Hughes Research Laboratories i Malibu den 16 maj 1960. Den var en rubinlaser med våglängden 694,3 nm. Bara sju år senare upptäckte den ungerske kirurgen Endre Mester vid Semmelweisuniversitetet i Budapest de biologiska effekterna av svagt laserljus, när han testade om laser kunde orsaka cancer hos rakade möss. Lasern var för svag för att påverka några tumörer, men pälsen växte ut snabbare på de belysta djuren. Mester gick vidare med studier av sårläkning. Effekten kallades länge laserbiostimulering.

Japanen Toshio Ohshiro började 1980 utveckla en terapeutisk diodlaser på 830 nm. År 1988 gav han och Glen Calderhead ut boken Low Level Laser Therapy: A Practical Introduction, som spred begreppet LLLT. I Sverige grundade tandläkaren Jan Tunér nätverket Swedish Laser Medical Society 1989. Tillsammans med Lars Hode byggde han upp webbplatsen LaserWorld, som låg på laser.nu. De skrev också handböcker om laserterapi, bland andra Laser Therapy: Clinical Practice and Scientific Background (1999) och The New Laser Therapy Handbook (2010). Världsförbundet WALT bildades i maj 1994 i Barcelona och heter i dag World Association for Photobiomodulation Therapy.

Vanliga frågor om lågenergilaser

Vad är skillnaden mellan lågenergilaser och vanlig laser?

Lågenergilaser har så låg effekt att vävnaden inte värms märkbart. Effekten är fotokemisk. Kirurgisk och estetisk laser värmer, förångar eller koagulerar vävnad.

Vad betyder fotobiomodulering?

Fotobiomodulering (PBM) är det vetenskapliga namnet på lågenergilaser sedan 2015. Namnet omfattar även lysdioder och annat ljus som ger samma effekt.

Hjälper lågenergilaser mot smärta?

Vid långvarig nacksmärta och knäartros visar systematiska översikter måttlig smärtlindring när rätt dos används. Vid ländryggssmärta och käkledsbesvär är stödet otillräckligt eller svagt.

Hur många behandlingar behövs?

SBU räknade vid nacksmärta med en serie på tio behandlingar. Vid oral mukosit ges behandlingen dagligen eller flera dagar i veckan under hela cancerbehandlingen.

Gör lågenergilaser ont?

Nej. De flesta känner ingenting eller en svag värme. Biverkningarna i studierna har varit få och milda.

Är lågenergilaser farligt för ögonen?

Ja, vid direkt titt. Många instrument hör till laserklass 3B och kan skada näthinnan, så skyddsglasögon ska användas av både patient och behandlare.

Kan man använda LED i stället för laser?

Ja. Forskningen tyder på att lysdioder med samma våglängd och dos ger jämförbar effekt, eftersom ljusets koherens inte verkar spela någon roll.

Rekommenderar svensk vård lågenergilaser?

SBU bedömde 2014 att lågeffektlaser kan ge smärtlindring vid långvarig nacksmärta men att underlaget är begränsat. Internationella riktlinjer rekommenderar metoden för att förebygga oral mukosit vid viss cancerbehandling.

Läs vidare på Laser.nu

Källor

Källorna kontrollerades 13 oktober 2026.