Inom modern tandvård används en mängd olika lasrar. Erbium:YAG-lasern har potential att ersätta borren i vissa situationer; koldioxidlasern är ett värdefullt verktyg inom oral kirurgi; argonlasern används vid mindre kirurgi och härdning av kompositmaterial; Nd:YAG-lasern används för fickrensning, vävnadsåterdragning och mer. Detta är bara några av möjligheterna med tandvårdslasrar.
Det stora problemet hittills har varit den höga kostnaden jämfört med konventionella behandlingsmetoder och den snabba utvecklingen inom området. Den höga investeringskostnaden kanske inte har betalat sig förrän nästa generation av lasrar finns på marknaden. Hittills är det främst entreprenörer och entusiaster som använder lasrar inom tandvården.
Alla ovan nämnda lasrar använder eller har möjlighet att använda höga effekter, från bråkdelar av en watt upp till 25 watt eller mer.
Intresset från media och patienter har varit stort under det senaste decenniet, delvis på grund av ett allmänt intresse för ”högteknologi” och delvis på grund av den eviga drömmen om att undkomma obehaget i tandläkarstolen.
Denna artikel kommer att sammanfatta fysiken, vetenskapen och kliniken för en helt annan typ av tandvårdslasrar – lågnivålaser.
Lågnivålaser
Medan de redan nämnda lasrarna kan kallas ”högnivålaser” finns det en mindre känd typ av lasrar som kallas ”lågnivålaser”. Dessa lasrar är generellt mindre, billigare och arbetar inom milliwattområdet, 1-500 milliwatt. Behandlingen som utförs med sådana lasrar kallas ofta ”Low Level Laser Therapy” (LLLT) eller bara ”laserterapi” och lasrarna kallas ”terapeutiska lasrar”. Flera andra namn har getts åt dessa lasrar, såsom ”mjuklaser” och ”lågintensitetslaser”, medan terapin har kallats ”biostimulering” och ”biomodulering”. Det senare begreppet är mer lämpligt, eftersom terapin inte bara kan stimulera, utan också hämma biologiska processer [1].
Terapeutiska lasrar arbetar generellt inom det synliga och infraröda spektrumet, 600-900 nm våglängd. Andra våglängder, som Nd:YAG vid 1064 nm och till och med koldioxidlasern vid 10600 nm, har dock använts framgångsrikt inom laserterapi.
Energin som används anges i Joule (J), vilket är antalet milliwatt x antalet sekunder av bestrålning. Således producerar 50 mW x 60 sekunder 3 J (joule). Doseringen av laserterapi kan variera från några tiotals millijoule (mJ) upp till 20 J eller mer, beroende på den specifika behandlingen och den använda lasern.
Lågnivålaserterapi (LLLT) har visat sig vara effektiv för att behandla ett brett spektrum av tillstånd, såsom smärtlindring, inflammation, sår- och benläkning, mjukvävnadsskador och nervregenerering, bland annat. Den används också inom tandvården för att behandla tillstånd som temporomandibulär dysfunktion (TMD), apikal parodontit, gingivit och aftösa sår.
Mekanismer för LLLT
Även om de exakta mekanismerna för LLLT fortfarande inte är fullständigt förstådda, är det allmänt accepterat att de terapeutiska effekterna av LLLT är en kombination av fotokemiska, termiska och mekaniska effekter på cellnivå. När laserljuset träffar cellvävnaden kan det absorberas av kromoforer, molekyler som kan absorbera och omvandla ljusenergi till kemisk energi. Denna energi kan sedan användas av cellen för att främja olika biokemiska reaktioner och processer.
En av de mest studerade mekanismerna för LLLT är dess effekt på cytokrom c-oxidaset, ett viktigt enzym i cellens mitokondrier. Genom att öka aktiviteten av cytokrom c-oxidaset kan LLLT stimulera produktionen av adenosintrifosfat (ATP), vilket är en viktig energikälla för cellerna. Detta leder till ökad cellmetabolism och därmed främjar läkning och minskar inflammation.
Dessutom kan LLLT påverka cellmembranets permeabilitet och därigenom främja transport av näringsämnen och avfall genom cellmembranet. Det kan också minska produktionen av inflammatoriska mediatorer och öka produktionen av tillväxtfaktorer, vilket resulterar i snabbare läkning och minskad smärta.
Användningen av lågnivålaser inom tandvården
Inom tandvården används lågnivålaserterapi för att behandla en rad olika tillstånd, inklusive:
1. Smärtlindring: LLLT kan användas för att minska smärta och obehag som orsakas av till exempel tandvärk, efter tandutdragning, temporomandibulär dysfunktion (TMD) och orofacial smärta.
2. Inflammation: LLLT kan minska inflammation i tandköttet och hjälpa till att behandla parodontala sjukdomar, såsom gingivit och parodontit.
3. Sår- och vävnadsläkning: LLLT kan påskynda läkningen av sår och skador i munnen, såsom sår som orsakas av proteser eller aftösa sår.
4. Benläkning: LLLT kan förbättra benläkning efter tandutdragning, implantatplacering eller käkkirurgi genom att stimulera benbildning och mineralisering.
5. Nervregenerering: LLLT kan hjälpa till att reparera skadade nerver, såsom trigeminusneuralgi, eller minska symtomen på ansiktsförlamning.
6. Oral mukosit: LLLT kan användas för att minska inflammation och smärta orsakad av oral mukosit, ett vanligt biverkning av strålning och kemoterapibehandlingar mot cancer.
Även om lågnivålaserterapi är en säker och icke-invasiv behandling, är det viktigt att följa de rekommenderade doserings- och säkerhetsprotokollen för att minska risken för biverkningar. Patienter med ljuskänsliga tillstånd, såsom porfyri, eller de som tar ljuskänsliga mediciner, bör rådgöra med sina vårdgivare innan de genomgår LLLT.
Sammanfattningsvis är lågnivålaserterapi en icke-invasiv och säker behandling som har visat sig vara effektiv för att behandla en rad olika tillstånd, både inom tandvården och i andra medicinska områden. Genom att använda ljusenergi för att stimulera cellmetabolism och främja läkning kan LLLT erbjuda en alternativ behandlingsmetod för patienter som söker smärtlindring, snabbare läkning och minskad inflammation.